| Det var en gång för länge länge sedan i landet Långt-långt-borta. | |
| Högt uppe på ett berg låg ett vackert slott med många tinnar och torn och alla tornen glänste som guld i solen. I slottet bodde en snäll kung och en snäll drottning och en gullig liten prinsessa. Prinsessan var den allra snällaste lilla flicka man kunde tänka sig. Men hon var lite busig ibland, som barn kan vara. Hon hade en liten katt och ett litet lamm som hon lekte med hela dagen och hon var alltid glad. | |
   |
En dag när prinsessan var ute och lekte så kom plötsligt en drake flygande. Den var stor och grön och skymde hela solen så alla blev alldeles förskräckta och sprang och gömde sig. Men inte den lilla prinsessan, hon stod kvar och tänkte att draken ville komma och leka med henne. Och det ville draken gärna, men han tog henne med sig hem till Drakberget som låg långt, långt borta och ingen visste egentligen var det låg. |
| Där ville han leka med prinsessan i sin håla, men det var så fult och kallt i hålan. Och prinsessan ville inte vara kvar där, och hon ville inte längre leka med draken. Så prinsessan bara grät och var ledsen – hon ville hem till slottet och till pappa Kungen och mamma Drottningen igen. Och alla på slottet var ledsna över att prinsessan var borta. | |
 |
En dag kom det en ståtlig prins till slottet och han såg att alla var ledsna och när han frågade fick han veta att draken rövat bort prinsessan. Det var en stark och modig prins och han var inte rädd för drakar så han lovade att hämta tillbaka prinsessan. Han red iväg på sin fina häst och med sig hade han sitt svärd som han minsann skulle skrämma draken med. Han red länge över berg och över djupa dalar och kom så till den stora skogen och han red och red. Både hästen och prinsen blev alldeles trötta och måste vila. |
| Då kikade en liten tomte fram bakom en sten och frågade vad de gjorde så långt inne i skogen. ”Vi letar efter Drakberget” sa prinsen, ”kanske du vet vägen” frågade han tomten. ”Ja” sa tomten ”rid bara rakt fram tills skogen tar slut så der du det stora berget, men akta dig, det bor en drake där”. ”Tack så mycket” sa prinsen, ”jag är inte rädd för drakar” och så red han vidare. Snart såg han berget, men innan han skulle kämpa mot draken ville han vila sig och hämta krafter, så han sov en stund. När han vaknade igen kände han sig stark och nu skulle han kämpa mot draken och befria prinsessan. | |
  |
Draken ville skrämma prinsen och gjorde sig stor och sprutade eld, men prinsen blev inte rädd. Det var en modig prins. Han lyfte sitt svärd och sa till draken att ”om du inte ger mig prinsessan så ska jag sticka dig med svärdet”. Och draken som egentligen inte var elak utan en snäll drake blev lite rädd när prinsen hotade honom med svärdet, så han sprang in längst in i berget och gömde sig och prinsen kunde gå in och hämta och trösta prinsessan. |
| Och sedan red de hem och alla på slottet blev så glada när de kom att det blev en stor fest som varade länge. Och draken – ja, han hade det så tråkigt i sin håla att han somnade, och sov och sov och har han inte vaknat, så sover han nog ännu. | |
| Påhittad saga av Karin/Midgård | |
